JosefineLinneaJohansson

Jag har nog förstått nu. Orkar ingenting. Vill ingenting.

Tillråga på allt så har jag mycket mer ryckningar nu när jag jobbar, precis som att jag inte skulle äta min medicin och som grädden på moset på detta så fick jag underkändt på spärrkurs tentan.

Jag tyckte jag hade fått nog för den här sommaren. Jag bad till och med till Gud påvägen till att hämta tentan, jag bad att snälla snälla låt mej få ha ett G. Det hjälpte ju inte alls.

Ska ringa läkaren imorn bitti.

PUSS

Trodde aldrig att jag skulle gråta av att se Kronprinssesan och Daniel gifta sig. Men jo de gjorde jag. Patetiskt kan tyckas men Fasen så fint de är. Håller ju på än visserligen.

Viktoria är ju så jäkla vacker också! Se deras kärlek när de ser på varandra och Westling som grät efter löftena.

Så fint helt enkelt! Är glad över att jag ser på deras bröllop, jag menar de är ju ändå historia nu. Kronprinsessan som gifte sig med en man av folket.

De finns ju hur många vackra klänningar som helst också!

Men nu är de man och hustru. Kronprinsessa och prins.



Trodde verkligen inte att jag brydde mej men de gör jag ju tydigen! :)

PUSS

Ken Ring - Ber en bön.
Underbart vacker låt.

Hur vet man vad man känner?

Hur vet man att man orkar?
Hur vet man att klarar av det?
Hur vet man att man att det går?

Jag vet inte.

Kommer det gå bra?
Kommer det att lösa sig?
Kommer det bli som det ska?

Jag vet inte.

Kommer min framtid att ändras?
Kommer jag kunna bo på landet?
Kommer jag få barn?
Kommer jag ha en man?

Jag vet inte.

Jag behöver fler nackhår och större ork. Jag vill inte vara Atlas ifrån den grekiska mytologin, men de är så jag känner mej. Nedtyngd av hela jorden.

känns skönt på ett sätt att jag faktiskt VET vad de är som är fel. Det som inte känns okej är att det var en elakartad jävla tumör som sitter i mitt huvud och att jag ska genomgå en operation i slutet av augusti.

men det absolut värsta som kan hända vid operationen är tydligen att jag kan bli lam på hela vänster sida, det positiva är ialla fall att även om det går skit som kommer jag ändå vara jag. däremot kan de bli jobbigt med finding love and have kids haha.

men som läkaren sa, de är en liten procents chans att de blir så. de som var den närmast biverkningen var att jag kanske kommer ha ett zombieben. alltså att jag kommer ha mindre funktion i mitt vänstra ben.

det som är allra mest jobbigt för mej är att jag vet hur detta påverkar min familj. jag vill inte belasta dem med mer än vad som redan är. jag avskyr att de måste få gå igenom detta också.
va ju inte längesen som min kusin gick bort och de är strul där mellan de både släkterna/familjerna så varför ska jag då och skaffa mej en elakartad tumör.

jag vill att allt ska vara bra igen.

MEN jag har ialla fall världens finaste lägenhet, världens bästa katter, världens bästa och underbara familj och världens bästa vänner!

PUSS